Presens particip; perfect particip; supinum - bekräftande - bekräftad - bekräftat Presens - bekräftar - bekräftar - bekräftar - bekräftar - bekräftar - bekräftar Preteritum - bekräftade - bekräftade - bekräftade - bekräftade - bekräftade - bekräftade Futurum - ska bekräfta - ska bekräfta - ska bekräfta - ska bekräfta - ska bekräfta - ska bekräfta Konditionalis I - skulle bekräfta - skulle bekräfta - skulle bekräfta - skulle bekräfta - skulle bekräfta - skulle bekräfta Perfekt - har bekräftat - har bekräftat - har bekräftat - har bekräftat - har bekräftat - har bekräftat Pluskvamperfekt - hade bekräftat - hade bekräftat - hade bekräftat - hade bekräftat - hade bekräftat - hade bekräftat Futurum exaktum - ska ha bekräftat - ska ha bekräftat - ska ha bekräftat - ska ha bekräftat - ska ha bekräftat - ska ha bekräftat Konditionalis II - skulle ha bekräftat - skulle ha bekräftat - skulle ha bekräftat - skulle ha bekräftat - skulle ha bekräftat - skulle ha bekräftat Imperativ - - - bekräfta - - - - - bekräfta - -