förstörelse [v]
- zerfallen
- auseinander fallen
sönderfalla [v]
- verwesen
- faulen
- verderben

förstörelse [v]
- disintegrate
- fall apart
- break up
sönderfalla [v]
- decompose
- decay
- putrefy
- rot
- spoil

förstörelse [v]
- désintégrer
- désagréger
- se désintégrer
- tomber en morceaux
sönderfalla [v]
- putréfier
- se décomposer
- pourrir

förstörelse [v]
- disintegrarsi
- disgregarsi
sönderfalla [v]
- decomporre
- scomporre
- imputridire

förstörelse [v]
- desintegrarse
- desmoronarse
- deshacerse
sönderfalla [v]
- descomponerse
- pudrirse
- corromperse
- desintegrarse

förstörelse [v]
- uiteenvallen
- uit elkaar vallen
sönderfalla [v]
- verrotten
- rotten
- bederven

förstörelse [v]
- desintegrar
- quebrar em mil pedaços
- espatifar
sönderfalla [v]
- decompor-se
- apodrecer
- estragar

falla sönder [v]
- upplösas
- förfalla
- grusas
- efflorescera
huldra [v]
- skogsrå
- skogsfru

Presens particip; perfect particip; supinum
- vittrande
- vittrad
- vittrat
Presens
- vittrar
- vittrar
- vittrar
- vittrar
- vittrar
- vittrar
Preteritum
- vittrade
- vittrade
- vittrade
- vittrade
- vittrade
- vittrade
Futurum
- ska vittra
- ska vittra
- ska vittra
- ska vittra
- ska vittra
- ska vittra
Konditionalis I
- skulle vittra
- skulle vittra
- skulle vittra
- skulle vittra
- skulle vittra
- skulle vittra
Perfekt
- har vittrat
- har vittrat
- har vittrat
- har vittrat
- har vittrat
- har vittrat
Pluskvamperfekt
- hade vittrat
- hade vittrat
- hade vittrat
- hade vittrat
- hade vittrat
- hade vittrat
Futurum exaktum
- ska ha vittrat
- ska ha vittrat
- ska ha vittrat
- ska ha vittrat
- ska ha vittrat
- ska ha vittrat
Konditionalis II
- skulle ha vittrat
- skulle ha vittrat
- skulle ha vittrat
- skulle ha vittrat
- skulle ha vittrat
- skulle ha vittrat
Imperativ
- -
- vittra
- -
- -
- vittra
- -