Presens particip; perfect particip; supinum - slutförande - slutförd - slutfört Presens - slutför - slutför - slutför - slutför - slutför - slutför Preteritum - slutförde - slutförde - slutförde - slutförde - slutförde - slutförde Futurum - ska slutföra - ska slutföra - ska slutföra - ska slutföra - ska slutföra - ska slutföra Konditionalis I - skulle slutföra - skulle slutföra - skulle slutföra - skulle slutföra - skulle slutföra - skulle slutföra Perfekt - har slutfört - har slutfört - har slutfört - har slutfört - har slutfört - har slutfört Pluskvamperfekt - hade slutfört - hade slutfört - hade slutfört - hade slutfört - hade slutfört - hade slutfört Futurum exaktum - ska ha slutfört - ska ha slutfört - ska ha slutfört - ska ha slutfört - ska ha slutfört - ska ha slutfört Konditionalis II - skulle ha slutfört - skulle ha slutfört - skulle ha slutfört - skulle ha slutfört - skulle ha slutfört - skulle ha slutfört Imperativ - - - slutför - - - - - slutför - -