deformera [v]
- entstellen
- deformieren

deformera [v]
- disfigure
- deform

deformera [v]
- défigurer
- déformer

deformera [v]
- sfigurare
- deformare

deformera [v]
- desfigurar
- deformar

deformera [v]
- misvormen
- mismaken

deformera [v]
- desfigurar
- deformar

fördärva [v]
- stympa
- lemlästa
- defigurera
- deformera
misskläda [v]
- misspryda
- vanpryda
- skämma
- förfula
förvrida [v]
- förvränga
- förvända
- förvanska
- feltolka
- snedvrida
- leda på villovägar

Presens particip; perfect particip; supinum
- vanställande
- vanställd
- vanställt
Presens
- vanställer
- vanställer
- vanställer
- vanställer
- vanställer
- vanställer
Preteritum
- vanställde
- vanställde
- vanställde
- vanställde
- vanställde
- vanställde
Futurum
- ska vanställa
- ska vanställa
- ska vanställa
- ska vanställa
- ska vanställa
- ska vanställa
Konditionalis I
- skulle vanställa
- skulle vanställa
- skulle vanställa
- skulle vanställa
- skulle vanställa
- skulle vanställa
Perfekt
- har vanställt
- har vanställt
- har vanställt
- har vanställt
- har vanställt
- har vanställt
Pluskvamperfekt
- hade vanställt
- hade vanställt
- hade vanställt
- hade vanställt
- hade vanställt
- hade vanställt
Futurum exaktum
- ska ha vanställt
- ska ha vanställt
- ska ha vanställt
- ska ha vanställt
- ska ha vanställt
- ska ha vanställt
Konditionalis II
- skulle ha vanställt
- skulle ha vanställt
- skulle ha vanställt
- skulle ha vanställt
- skulle ha vanställt
- skulle ha vanställt
Imperativ
- -
- vanställ
- -
- -
- vanställ
- -