underlåtenhet [v]
- versäumen
- unterlassen
uppdrag [v]
- versäumen

underlåtenhet [v]
- fail to
uppdrag [v]
- omit

underlåtenhet [v]
- manquer de
uppdrag [v]
- omettre
- oublier
- négliger

underlåtenhet [v]
- mancare di
uppdrag [v]
- omettere
- tralasciare

underlåtenhet [v]
- dejar de
uppdrag [v]
- omitir

underlåtenhet [v]
- nalaten
- verzuimen
uppdrag [v]
- verzuimen

underlåtenhet [v]
- deixar de
uppdrag [v]
- omitir

låta bli [v]
- uraktlåta
- försumma
- negligera
- nonchalera
- förbise
- åsidosätta
- förbigå
- inte bry sig om
- avhålla sig från
- strunta i
- omittera

Presens particip; perfect particip; supinum
- underlåtande
- underlåten
- underlåtit
Presens
- underlåter
- underlåter
- underlåter
- underlåter
- underlåter
- underlåter
Preteritum
- underlät
- underlät
- underlät
- underlät
- underlät
- underlät
Futurum
- ska underlåta
- ska underlåta
- ska underlåta
- ska underlåta
- ska underlåta
- ska underlåta
Konditionalis I
- skulle underlåta
- skulle underlåta
- skulle underlåta
- skulle underlåta
- skulle underlåta
- skulle underlåta
Perfekt
- har underlåtit
- har underlåtit
- har underlåtit
- har underlåtit
- har underlåtit
- har underlåtit
Pluskvamperfekt
- hade underlåtit
- hade underlåtit
- hade underlåtit
- hade underlåtit
- hade underlåtit
- hade underlåtit
Futurum exaktum
- ska ha underlåtit
- ska ha underlåtit
- ska ha underlåtit
- ska ha underlåtit
- ska ha underlåtit
- ska ha underlåtit
Konditionalis II
- skulle ha underlåtit
- skulle ha underlåtit
- skulle ha underlåtit
- skulle ha underlåtit
- skulle ha underlåtit
- skulle ha underlåtit
Imperativ
- -
- underlåt
- -
- -
- underlåt
- -