Presens particip; perfect particip; supinum - sammanförande - sammanförd - sammanfört Presens - för samman - för samman - för samman - för samman - för samman - för samman Preteritum - förde samman - förde samman - förde samman - förde samman - förde samman - förde samman Futurum - ska föra samman - ska föra samman - ska föra samman - ska föra samman - ska föra samman - ska föra samman Konditionalis I - skulle föra samman - skulle föra samman - skulle föra samman - skulle föra samman - skulle föra samman - skulle föra samman Perfekt - har fört samman - har fört samman - har fört samman - har fört samman - har fört samman - har fört samman Pluskvamperfekt - hade fört samman - hade fört samman - hade fört samman - hade fört samman - hade fört samman - hade fört samman Futurum exaktum - ska ha fört samman - ska ha fört samman - ska ha fört samman - ska ha fört samman - ska ha fört samman - ska ha fört samman Konditionalis II - skulle ha fört samman - skulle ha fört samman - skulle ha fört samman - skulle ha fört samman - skulle ha fört samman - skulle ha fört samman Imperativ - - - för samman - - - - - för samman - -