skrocka [v]
- glucken
- gackern

skrocka [v]
- cluck
- cackle
- chuck
- chuckle

skrocka [v]
- glousser
- caqueter

skrocka [v]
- chiocciare
- fare coccodè

skrocka [v]
- cacarear
- cloquear

skrocka [v]
- klokken
- kakelen

skrocka [v]
- cacarejar
- cocoricar

skrocka [v]
- skratta
klunka [v]
- skvalpa
- gurgla
- porla
- rissla

Presens particip; perfect particip; supinum
- kluckande
- kluckad
- kluckat
Presens
- kluckar
- kluckar
- kluckar
- kluckar
- kluckar
- kluckar
Preteritum
- kluckade
- kluckade
- kluckade
- kluckade
- kluckade
- kluckade
Futurum
- ska klucka
- ska klucka
- ska klucka
- ska klucka
- ska klucka
- ska klucka
Konditionalis I
- skulle klucka
- skulle klucka
- skulle klucka
- skulle klucka
- skulle klucka
- skulle klucka
Perfekt
- har kluckat
- har kluckat
- har kluckat
- har kluckat
- har kluckat
- har kluckat
Pluskvamperfekt
- hade kluckat
- hade kluckat
- hade kluckat
- hade kluckat
- hade kluckat
- hade kluckat
Futurum exaktum
- ska ha kluckat
- ska ha kluckat
- ska ha kluckat
- ska ha kluckat
- ska ha kluckat
- ska ha kluckat
Konditionalis II
- skulle ha kluckat
- skulle ha kluckat
- skulle ha kluckat
- skulle ha kluckat
- skulle ha kluckat
- skulle ha kluckat
Imperativ
- -
- klucka
- -
- -
- klucka
- -