erkänna [v]
- bekennen
- zugeben
- gestehen
- eingestehen

erkänna [v]
- admit
- acknowledge
- concede
- avow

erkänna [v]
- reconnaître
- admettre
- avouer
- concéder

erkänna [v]
- ammettere
- riconoscere
- confessare

erkänna [v]
- admitir
- reconocer
- confesar

erkänna [v]
- toegeven
- erkennen
- bekennen
- avoueren

erkänna [v]
- admitir
- reconhecer
- confessar

träffas [v]
- drabbas
- erhålla
- få
- bära
- lida
medge [v]
- erkänna
- bekänna
- vidgå
- tillstå
- yppa

Presens particip; perfect particip; supinum
- -
- -
- vidkänts
Presens
- vidkänns
- vidkänns
- vidkänns
- vidkänns
- vidkänns
- vidkänns
Preteritum
- vidkändes
- vidkändes
- vidkändes
- vidkändes
- vidkändes
- vidkändes
Futurum
- ska vidkännas
- ska vidkännas
- ska vidkännas
- ska vidkännas
- ska vidkännas
- ska vidkännas
Konditionalis I
- skulle vidkännas
- skulle vidkännas
- skulle vidkännas
- skulle vidkännas
- skulle vidkännas
- skulle vidkännas
Perfekt
- har vidkänts
- har vidkänts
- har vidkänts
- har vidkänts
- har vidkänts
- har vidkänts
Pluskvamperfekt
- hade vidkänts
- hade vidkänts
- hade vidkänts
- hade vidkänts
- hade vidkänts
- hade vidkänts
Futurum exaktum
- ska ha vidkänts
- ska ha vidkänts
- ska ha vidkänts
- ska ha vidkänts
- ska ha vidkänts
- ska ha vidkänts
Konditionalis II
- skulle ha vidkänts
- skulle ha vidkänts
- skulle ha vidkänts
- skulle ha vidkänts
- skulle ha vidkänts
- skulle ha vidkänts
Imperativ
- -
- -
- -
- -
- -
- -