uppförande [v]
- sich erweichen lassen

uppförande [v]
- relent

uppförande [v]
- s'adoucir
- se radoucir

uppförande [v]
- addolcirsi

uppförande [v]
- aplacarse
- ablandarse

uppförande [v]
- zich laten vermurwen

uppförande [v]
- abrandar
- suavizar

mjukna [v]
- smälta
- ge med sig
- falla undan
- tina upp
- röras
- mildras
- ge efter

Presens particip; perfect particip; supinum
- veknande
- veknad
- veknat
Presens
- veknar
- veknar
- veknar
- veknar
- veknar
- veknar
Preteritum
- veknade
- veknade
- veknade
- veknade
- veknade
- veknade
Futurum
- ska vekna
- ska vekna
- ska vekna
- ska vekna
- ska vekna
- ska vekna
Konditionalis I
- skulle vekna
- skulle vekna
- skulle vekna
- skulle vekna
- skulle vekna
- skulle vekna
Perfekt
- har veknat
- har veknat
- har veknat
- har veknat
- har veknat
- har veknat
Pluskvamperfekt
- hade veknat
- hade veknat
- hade veknat
- hade veknat
- hade veknat
- hade veknat
Futurum exaktum
- ska ha veknat
- ska ha veknat
- ska ha veknat
- ska ha veknat
- ska ha veknat
- ska ha veknat
Konditionalis II
- skulle ha veknat
- skulle ha veknat
- skulle ha veknat
- skulle ha veknat
- skulle ha veknat
- skulle ha veknat
Imperativ
- -
- vekna
- -
- -
- vekna
- -