sinnesförnimmelse [v]
- erkennen
- wahrnehmen
- bemerken
- gewahren

sinnesförnimmelse [v]
- discern
- perceive
- detect
- notice

sinnesförnimmelse [v]
- discerner
- percevoir
- apercevoir
- détecter

sinnesförnimmelse [v]
- discernere
- percepire
- scorgere

sinnesförnimmelse [v]
- discernir
- percibir
- reconocer
- notar

sinnesförnimmelse [v]
- waarnemen
- bespeuren
- onderscheiden
- ontdekken

sinnesförnimmelse [v]
- discernir
- perceber
- detectar
- notar

uppfatta [v]
- märka
- lägga märke till
- varsebli
- upptäcka
- observera
- se
- sikta
- varsna
- skönja
- särskilja
- discernera
avskilja [v]
- sålla
- utvälja
- plocka ur
- separera
- utmönstra
- isolera
- diskriminera

Presens particip; perfect particip; supinum
- urskiljande
- urskild
- urskilt
Presens
- skiljer ur
- skiljer ur
- skiljer ur
- skiljer ur
- skiljer ur
- skiljer ur
Preteritum
- skilde ur
- skilde ur
- skilde ur
- skilde ur
- skilde ur
- skilde ur
Futurum
- ska skilja ur
- ska skilja ur
- ska skilja ur
- ska skilja ur
- ska skilja ur
- ska skilja ur
Konditionalis I
- skulle skilja ur
- skulle skilja ur
- skulle skilja ur
- skulle skilja ur
- skulle skilja ur
- skulle skilja ur
Perfekt
- har skilt ur
- har skilt ur
- har skilt ur
- har skilt ur
- har skilt ur
- har skilt ur
Pluskvamperfekt
- hade skilt ur
- hade skilt ur
- hade skilt ur
- hade skilt ur
- hade skilt ur
- hade skilt ur
Futurum exaktum
- ska ha skilt ur
- ska ha skilt ur
- ska ha skilt ur
- ska ha skilt ur
- ska ha skilt ur
- ska ha skilt ur
Konditionalis II
- skulle ha skilt ur
- skulle ha skilt ur
- skulle ha skilt ur
- skulle ha skilt ur
- skulle ha skilt ur
- skulle ha skilt ur
Imperativ
- -
- skilj ur
- -
- -
- skilj ur
- -