medicin [n]
- Ansteckung [f]

medicin [n]
- contagion [formal]

medicin [n]
- contagion [f]

medicin [n]
- contagio [m]

medicin [n]
- contagio [m]

medicin [n]
- besmetting [f]

medicin [n]
- contágio [m]

smittämne [n]
- miasma
- skadlig inverkan
- besmittelse
- orenhet
- epidemi
- pest
- farsot
infektion [n]
- sjukdomsöverföring
- nedsmittning kontamination
vara smittosam [v]
- överföras
- utbreda sig
- infektera
- inficiera
- angripa
- kontaminera
besmitta [v]
- förpesta
- fördärva
- korrumpera
- anfräta
meddela sig till [v]
- påverka
- influera
- sprida sig till

Presens particip; perfect particip; supinum
- smittande
- smittad
- smittat
Presens
- smittar
- smittar
- smittar
- smittar
- smittar
- smittar
Preteritum
- smittade
- smittade
- smittade
- smittade
- smittade
- smittade
Futurum
- ska smitta
- ska smitta
- ska smitta
- ska smitta
- ska smitta
- ska smitta
Konditionalis I
- skulle smitta
- skulle smitta
- skulle smitta
- skulle smitta
- skulle smitta
- skulle smitta
Perfekt
- har smittat
- har smittat
- har smittat
- har smittat
- har smittat
- har smittat
Pluskvamperfekt
- hade smittat
- hade smittat
- hade smittat
- hade smittat
- hade smittat
- hade smittat
Futurum exaktum
- ska ha smittat
- ska ha smittat
- ska ha smittat
- ska ha smittat
- ska ha smittat
- ska ha smittat
Konditionalis II
- skulle ha smittat
- skulle ha smittat
- skulle ha smittat
- skulle ha smittat
- skulle ha smittat
- skulle ha smittat
Imperativ
- -
- smitta
- -
- -
- smitta
- -