tvivel [v]
- misstrauen°
- nicht trauen
brott [v]
- verdächtigen
- im Verdacht haben

tvivel [v]
- mistrust
- be suspicious of
brott [v]
- suspect

tvivel [v]
- se méfier de
- se défier de
brott [v]
- soupçonner

tvivel [v]
- diffidare di
- non fidarsi di
brott [v]
- sospettare

tvivel [v]
- desconfiar
- recelar de
brott [v]
- sospechar

tvivel [v]
- wantrouwen
- argwaan koesteren tegenover
- wantrouwig staan tegenover
brott [v]
- verdenken

tvivel [v]
- desconfiar
- ter suspeitas de
brott [v]
- suspeitar de
- desconfiar de

förmoda [v]
- ana
- gissa
- tro
- tänka
vara misstänksam mot [v]
- hysa misstankar mot
- hysa misstankar om
- misstro
- betvivla
- ifrågasätta
- frukta
- befara
- vädra
- dra öronen åt sig

Presens particip; perfect particip; supinum
- misstänkande
- misstänkt
- misstänkt
Presens
- misstänker
- misstänker
- misstänker
- misstänker
- misstänker
- misstänker
Preteritum
- misstänkte
- misstänkte
- misstänkte
- misstänkte
- misstänkte
- misstänkte
Futurum
- ska misstänka
- ska misstänka
- ska misstänka
- ska misstänka
- ska misstänka
- ska misstänka
Konditionalis I
- skulle misstänka
- skulle misstänka
- skulle misstänka
- skulle misstänka
- skulle misstänka
- skulle misstänka
Perfekt
- har misstänkt
- har misstänkt
- har misstänkt
- har misstänkt
- har misstänkt
- har misstänkt
Pluskvamperfekt
- hade misstänkt
- hade misstänkt
- hade misstänkt
- hade misstänkt
- hade misstänkt
- hade misstänkt
Futurum exaktum
- ska ha misstänkt
- ska ha misstänkt
- ska ha misstänkt
- ska ha misstänkt
- ska ha misstänkt
- ska ha misstänkt
Konditionalis II
- skulle ha misstänkt
- skulle ha misstänkt
- skulle ha misstänkt
- skulle ha misstänkt
- skulle ha misstänkt
- skulle ha misstänkt
Imperativ
- -
- misstänk
- -
- -
- misstänk
- -