begravning [v]
- begraben
- beerdigen
- bestatten

begravning [v]
- bury
- inter
- lay to rest
- sepulcher
- entomb

begravning [v]
- enterrer
- inhumer
- ensevelir
- enfouir

begravning [v]
- sotterrare
- seppellire

begravning [v]
- enterrar
- sepultar
- inhumar

begravning [v]
- begraven
- ter aarde bestellen
- in een graf stoppen

begravning [v]
- enterrar
- sepultar

Presens particip; perfect particip; supinum
- gravläggande
- gravlagd
- gravlagt
Presens
- gravlägger
- gravlägger
- gravlägger
- gravlägger
- gravlägger
- gravlägger
Preteritum
- gravlade
- gravlade
- gravlade
- gravlade
- gravlade
- gravlade
Futurum
- ska gravlägga
- ska gravlägga
- ska gravlägga
- ska gravlägga
- ska gravlägga
- ska gravlägga
Konditionalis I
- skulle gravlägga
- skulle gravlägga
- skulle gravlägga
- skulle gravlägga
- skulle gravlägga
- skulle gravlägga
Perfekt
- har gravlagt
- har gravlagt
- har gravlagt
- har gravlagt
- har gravlagt
- har gravlagt
Pluskvamperfekt
- hade gravlagt
- hade gravlagt
- hade gravlagt
- hade gravlagt
- hade gravlagt
- hade gravlagt
Futurum exaktum
- ska ha gravlagt
- ska ha gravlagt
- ska ha gravlagt
- ska ha gravlagt
- ska ha gravlagt
- ska ha gravlagt
Konditionalis II
- skulle ha gravlagt
- skulle ha gravlagt
- skulle ha gravlagt
- skulle ha gravlagt
- skulle ha gravlagt
- skulle ha gravlagt
Imperativ
- -
- gravlägg
- -
- -
- gravlägg
- -