religion [v]
- exkommunizieren

religion [v]
- excommunicate

religion [v]
- excommunier

religion [v]
- scomunicare

religion [v]
- excomulgar

religion [v]
- excommuniceren
- in de kerkban doen

religion [v]
- excomungar

bannlysa [v]
- utslunga bannstrålen mot
- utstöta

Presens particip; perfect particip; supinum
- exkommunicerande
- exkommunicerad
- exkommunicerat
Presens
- exkommunicerar
- exkommunicerar
- exkommunicerar
- exkommunicerar
- exkommunicerar
- exkommunicerar
Preteritum
- exkommunicerade
- exkommunicerade
- exkommunicerade
- exkommunicerade
- exkommunicerade
- exkommunicerade
Futurum
- ska exkommunicera
- ska exkommunicera
- ska exkommunicera
- ska exkommunicera
- ska exkommunicera
- ska exkommunicera
Konditionalis I
- skulle exkommunicera
- skulle exkommunicera
- skulle exkommunicera
- skulle exkommunicera
- skulle exkommunicera
- skulle exkommunicera
Perfekt
- har exkommunicerat
- har exkommunicerat
- har exkommunicerat
- har exkommunicerat
- har exkommunicerat
- har exkommunicerat
Pluskvamperfekt
- hade exkommunicerat
- hade exkommunicerat
- hade exkommunicerat
- hade exkommunicerat
- hade exkommunicerat
- hade exkommunicerat
Futurum exaktum
- ska ha exkommunicerat
- ska ha exkommunicerat
- ska ha exkommunicerat
- ska ha exkommunicerat
- ska ha exkommunicerat
- ska ha exkommunicerat
Konditionalis II
- skulle ha exkommunicerat
- skulle ha exkommunicerat
- skulle ha exkommunicerat
- skulle ha exkommunicerat
- skulle ha exkommunicerat
- skulle ha exkommunicerat
Imperativ
- -
- -
- -
- -
- -
- -