mening [v]
- abweichen
- divergieren

mening [v]
- diverge
- differ

mening [v]
- diverger
- dévier
- s'écarter

mening [v]
- divergere
- scostarsi
- allontanarsi

mening [v]
- desviarse
- apartarse

mening [v]
- afwijken
- divergeren
- uiteenlopen
- verschillen

mening [v]
- divergir
- opor-se

gå isär [v]
- löpa isär
- skilja sig åt
- sprida sig
- bryta sig
- gå åt olika håll

Presens particip; perfect particip; supinum
- divergerande
- divergerad
- divergerat
Presens
- divergerar
- divergerar
- divergerar
- divergerar
- divergerar
- divergerar
Preteritum
- divergerade
- divergerade
- divergerade
- divergerade
- divergerade
- divergerade
Futurum
- ska divergera
- ska divergera
- ska divergera
- ska divergera
- ska divergera
- ska divergera
Konditionalis I
- skulle divergera
- skulle divergera
- skulle divergera
- skulle divergera
- skulle divergera
- skulle divergera
Perfekt
- har divergerat
- har divergerat
- har divergerat
- har divergerat
- har divergerat
- har divergerat
Pluskvamperfekt
- hade divergerat
- hade divergerat
- hade divergerat
- hade divergerat
- hade divergerat
- hade divergerat
Futurum exaktum
- ska ha divergerat
- ska ha divergerat
- ska ha divergerat
- ska ha divergerat
- ska ha divergerat
- ska ha divergerat
Konditionalis II
- skulle ha divergerat
- skulle ha divergerat
- skulle ha divergerat
- skulle ha divergerat
- skulle ha divergerat
- skulle ha divergerat
Imperativ
- -
- divergera
- -
- -
- divergera
- -