militärisk [v]
- bewaffnen

militärisk [v]
- arm

militärisk [v]
- armer

militärisk [v]
- armare

militärisk [v]
- armar

militärisk [v]
- bewapenen
- wapenen

militärisk [v]
- armar

armera [v]
- bevära
- bestycka
- förse med vapen
- rusta

Presens particip; perfect particip; supinum
- beväpnande
- beväpnad
- beväpnat
Presens
- beväpnar
- beväpnar
- beväpnar
- beväpnar
- beväpnar
- beväpnar
Preteritum
- beväpnade
- beväpnade
- beväpnade
- beväpnade
- beväpnade
- beväpnade
Futurum
- ska beväpna
- ska beväpna
- ska beväpna
- ska beväpna
- ska beväpna
- ska beväpna
Konditionalis I
- skulle beväpna
- skulle beväpna
- skulle beväpna
- skulle beväpna
- skulle beväpna
- skulle beväpna
Perfekt
- har beväpnat
- har beväpnat
- har beväpnat
- har beväpnat
- har beväpnat
- har beväpnat
Pluskvamperfekt
- hade beväpnat
- hade beväpnat
- hade beväpnat
- hade beväpnat
- hade beväpnat
- hade beväpnat
Futurum exaktum
- ska ha beväpnat
- ska ha beväpnat
- ska ha beväpnat
- ska ha beväpnat
- ska ha beväpnat
- ska ha beväpnat
Konditionalis II
- skulle ha beväpnat
- skulle ha beväpnat
- skulle ha beväpnat
- skulle ha beväpnat
- skulle ha beväpnat
- skulle ha beväpnat
Imperativ
- -
- beväpna
- -
- -
- beväpna
- -